Fever Ray och The Knife

Jag har äntligen fått mina biljetter till Fever Ray konserten på Cirkus! Hurraa! Är så satans glad!
Har också en kommande opera/performance med Hotel pro Forma, där The Knife har gjort musiken, den 30:e januari att se fram emot!! Läääääängtar!

Middagsbjudning

Nu sitter jag helt ensam i mitt korridorsrum i Sockholm och längtar hem, eller i alla fall till en ny bostad…
Längtar efter riktiga vänner och ett väl fungerande umgänge. Är så trött på allt ”falskspel” nu.
Sitter därför och funderar och försöker komma på ett alternativt ”dröm”-umgänge här i Stockholm.
Än så länge ser listan ut så här:

Nasim Aghili
Helena Sandström
Moa Svan
Bitte Andersson
Jenny Wilson
Richard Wolf
Jay Brannan
Nour El-Refai
Karin Dreijer
Olof Dreijer

Det skulle bli en fantastisk middag!

Fulradios och Fuls egen Ulf

I natt Ulf drömde något som En aldrig dröm förut
Ulf drömde om en hetero värld där alla queer stack ut
Ulf drömde om en jättesal där stadsfolk satt på rad
O alla drog varandra till och reste sig och sa
Det finns ingen queerutopi det finns ingen feminism
O igen känner längre till det ordet queeraktivist

Vem har jag blivit?

Jag sitter och tittar på mina händer
Varenda linje i huden är som främmande för mig
Huden känns inte ens som mig, som min kropp, som verklig
Vad är det? Det ser ut som något konstgjort
Mina fingrar som ständigt verkar söka riktningar
Ålder, tid, arbete, lopp
Ligger det bakom dess utseende, onormala
Jag känner mig tom..
Som om jag försvinner
Min kropp, mitt yttre hölje, skal, känns skirt
Jag känner ständigt mitt hjärta
Kommer det sluta slå.. när?
Jag känner inte igen mig själv
Jag vet inte vem jag är eller vad jag är menad att vara
Kropp… känns sjuk
Bort.. Bot, gör bot! Bota mig!

Roswell

Kommer ni ihåg tv-serien Roswell som gick 1999? Jag älskade den och nu när jag ligger hemma i feber och halsont har jag hittat en ny drog! Project free tv! Det är nästan som Spotify fast med filmer och tv-serier! Jag tycker det är helt fantastiskt. I alla fall så hittade jag Roswell i deras arkiv och jag får sådana flash backs till när man kom hem från mellanstadiet och satte sig i soffan för att titta på Roswell. Jag kommer också ihåg att jag tyckte huvudkaraktären Max var otroligt snygg och att jag var lite smått förälskad i honom. Nej, nu ska jag sätta på ett avsnitt till och drömma mig tillbaka till min barndom – the good old days (eller inte..)!

Konst ur ett queerfeministiskt perspektiv

Definitionen och uppdelningen om vad som är konst och vad som inte ska räknas som konst är ointressant om man tittar på konst ur ett queerfeministiskt perspektiv. Allt är inte konst. Genom att inte gå med på de uppdelningar som görs i ett  mer kommersionellt konstklimat kommer man ur de rådande konstnormerna. För när uppdelningar görs är det alltid någon eller några som gör dem. Så fort någon eller några tar sig makten att definiera vad som är konst och inte så skapas normer och normativa tolkningar. I den queerfeministiska konströrelsen måste vi låta tolkningarna vara mer flytande. Vi måste undvika de rådande normerna kring vad som räknas som konst. Vi måste sluta missbruka konstbegreppet. Vi måste stå för det vi gör. Ta ansvar, kommunicera och inte anpassa oss av andras definitioner kring vad de/dem anser är konst och inte. Var egna. Var queera. Det är dags att göra revolution!

Wake up! med Suzanne Osten

I oktobers Fulradio program pratar regissören Suzanne Osten om teatern som ett queert spelfält och hur viktigt det är att förstå och ha inblick i kön, könsroller, normer, begär, kropp och sexualitet när man arbetar med och tittar på teater. Normaliteten finns men vill man komma längre måste man wake up! Jag kan inte göra annat än att hålla med.
I sitt teatermanifest vill hon att allmänheten ska WAKE UP! och öppna ögonen för taburelaterade ämnen (t ex homosexualitet) och få en djupare dialog med publiken och föra dialog och samtal i fler och olika rum än på teatern.
Hon menar att teatern är gjord för ett queert synsätt där man kan arbeta med masker, identitet och förändra förväntade sociala roller. Hon vädjar alla att se queert – värdera inte – SE!
På scen ser begäret lika dant ut vare sig man älskar en man eller en kvinna. Det är våra ögon och hur vi värderar det som får begäret att se annorlunda ut.

”Å du konstnär – jag kräver mer av dig. Du har valt ditt yrke och tala mer med publiken”.

Ni kan lyssna på radioprogrammet här.
Suzanne har en ljudblogg på göteborgs stadsteaters hemsida där hon pratar om arbetet kring pjäsen ”Publiken”. Följ processen här.

Ett steg framåt USA

Obama har äntligen tagit bort inreseförbudet för HIV/AIDS positiva! Hurra hurra hurra!

”The Ryan White HIV/AIDS Treatment Extension Act of 2009” heter åtgärdspaketet, döpt efter en blödarsjuk pojke, innefattar att USA tar bort inreserestriktionerna för HIV-positiva. Från den 4 januari 2010 kan därmed personer som bär på hiv-viruset sluta smussla med sina mediciner när de skall besöka USA. Syftet med att ta bort det 22-åriga inreseförbudet förklaras med att det är en del av planen för att minska stigmat och därmed minska oron för att ta hiv-test.
Med dagens medicinska möjligheter att bekämpa viruset hiv som obehandlat leder till immunbristtillståndet aids anses det extra viktigt att tidigt kunna ställa diagnos så att medicineringen kan påbörjas snabbast möjligt.
I förslaget ingår även att 2,1 miljarder dollar avsätts för att hjälpa hiv-positiva i USA som inte har tillräckligt ekonomiskt skydd via sjukvårdsförsäkringar.

Tjejmilen borde tas bort

(Jag undrar om det är en man som personen som pekar till höger skymtar långt där bak i massan. Nej, det här går inte! Stoppa loppet omedelbart!)

För någon dag sedan satt jag och funderade på varför det fanns en tjejmil och vad det egentligen är för fenomen inom idrottsevenemang. Denna ständiga ständiga könsuppdelning, till vilken nytta?
På tjejmilens officiella hemsida kan man läsa att när tjejmilen startade var det en helt ny sorts av idrottsevenemang. Fokus flyttades från att tävla mot andra till att tävla mot sig själv. Citat: ”Det behövdes något nytt för att attrahera alla kvinnliga joggare”. Det  var männen som dominerade i svenska löpartävlingar. Herrklassen var alltid störst och viktigast. De kvinnliga deltagarna kom i andra hand. Tjejmilen satte kvinnorna i centrum och loppet blev direkt en succé.

Visst, det är jättekul att kvinnor kan roa sig på egen hand men varför kunde de lika gärna inte joggat med männen? Eller gjort ett evenemang för alla som vill utmana sig själv för nya prövningar. ”Tjej” borde tas bort och istället borde tävlingen hela ”milen”. En tävling för alla, oavsätt vad man har för kön!
Jag kan i alla fall känna ett visst frågetecken kring vad det är för skillnad på att springa 1 mil med enbart kvinnor och springa 1 mil med både kvinnor och män? Målet och det viktigaste med en tävling, förlåt – självutmaning, är väl ändå att ta sig i mål och inte vad du har för kön mellan benen? En parallell kan dras till outgames där bögar och flator kan tävla mot varandra så de slipper springa brevid en hetero, för det går ju inte!

Peaches

Simon och Tomas

Simon Davies och Tomas Cederlund har verkligen gjort min kväll! TV3 play är lika fantastiskt som SVT play. Har kollat på typ 4 Design: Simon och Tomas avsnitt nu och det är precis som att ha en TV. Fantastiskt!
Blir mer och mer fängslad av deras förhållande, liv och arbeten!

”Tomas is such a surmupp”, visst smälter man lite?
Är många som verkar missat att de faktiskt är ett par, vilket inte är så konstigt då de mer framställs som vänner i tv. En av de stora funderingarna är om de själva valt att sova i delade sängar under programmen eller om de är tvingade till att göra det!? Faktum är att de varit ett par i 16 år. De träffades i en bar någonstans i Grekland och efter 2 års pendlande mellan London och Stockholm har de nu bosatt sig i den svenska huvudstaden!

– Jag såg Tomas stå i baren, en stor och blond svensk. Jag gick fram och sa något om internationell politik, säger Simon och flinar.
Tomas skakar på huvudet och skrattar:
– Du frågade om du fick smaka på min öl!
– Tomas hade ett ovanligt sinne för humor. Ibland känner du något instinktivt, kalla det ödet, sammanträffande eller vad du vill, säger Simon.

Det är så underhållande med deras ständiga kärleksfulla smågnabb och hur de nästan omärkligt fyller i varandras meningar. Man blir allt lite avundsjuk. Undrar vad man ska göra för att flirta in sig hos dem.. De har ju säkert något gästrum som jag kan bo i.

Läs artikeln på Aftonbladet.
Hemma hos reportage: SvD. (Deras hem är helt fantastiskt!)

Svenska hollywood fruar..

..i Sverige! Jag dööör! Detta var bland det roligaste på länge!