Andra dagen i huvudstaden

Oj oj oj, då var man ganska fattig efter att SL tagit alla ens pengar. Men man måste kunna ta sig frammåt i den här stan så det är bara att punga fram 2000 kr och hoppas på det bästa. Hoppas inte mitt studentkort går sönder bara.. Hur tänker de när de ger än ett fjöntigt litet papperskort med magnetremsa som ska hålla i tre månader och ett hårt-plast kort för 72 h? Borde ju vara tvärt om! Jag måste hitta någon slags korthållare i plast i alla fall så jag slipper leta efter min plånbok varje gång jag ska åka. Känns inte alls bra..

Idag sov jag faktiskt till kl. 10:00. Märks att jag drack lite alkohol idag då mitt huvud känns oroligt segt och tugnt idag. Jag ska i alla fall försöka dricka regelbundet idag så jag slipper en hård huvudvärk på kvällen sen. Vätskebrist är inget att rekomendera! Dagen ska i alla fall bestå av lite lätt vandring på söder och sedan ska jag sätta mig på tuben till Telefonplan. Imorgon börjar jag på Konstfuck. Tror jag kommer bli nervös frammåt kvällen..

Första dagen i nya staden

Just nu befinner jag mig på Kungsholmen där jag kommer befinna mig de första dagarna i Stockholm. Första natten på plats är över och även om jag hade lite svårt att somna så vaknade jag upp utvilad och hyfsat fräsch.
Jag har nu ätit en ganska stadig frukost och ska strax göra mig iordning så jag kan angripa Stockholm och införskaffa tunnelbanekort och sedan åka in till stan och köpa lite förnödenheter. Dagens stora fråga är: ”Vad fan ska jag ha på mig?”. Då min resväska är extremt välpackad vågar jag knappt ens titta på den då det kanske skulle göra så att den känner för att skjuta ut all min packning.. Vet inte om det är varmt eller kallt ute då det kommer moln efter moln och mellan skymtar man lite blå himmel.
Det var väldigt kul att återse Maja efter nästan 3 månader. Väl hemma hos henne så bjöd hon på en fantastiskt god middag med räkor och Rosévin med saffran- och sockerinlagda päron och glass till efterrätt. Hon kan hon!

Redan så märker man hur otroligt mycket som händer i Stockholm och jag är redan sur över att jag missat följande evenemang: NK:s couture visning med balett och opera på kungliga operan, Hajens spelning på Popaganda (Har ni missat Hajen så lyssna på Spotify, helt sagolik!), Gunnel Wåhlstrands vernissage på Galleri Andréhn-Schiptjenko, Louise Bourgeois har öppnat en utställning här i Stockholm på galleri Andersson/Sandström - missade vernissagen men utställningen hänger 1 måndag så den får man inte missa. Sist men inte minst så har Högkvarteret öppnat. Högkvarteret är ett tillhåll för allt inom Queerfeminism. Beskriver sig själva som en bar som är en scen som är ett galleri. Det finns alltså plats för allt inom queerfeminism, ett område som jag vill fördjupa mig inom. Så som ni ser finns det en del att göra nu de första dagarna innan skolan börjar.

STHLM countdown

Då var det redan fredag. Dagen då jag kommer bege mig upp mot Stockholm för att prova mina vingar. Gud vilken förändring som står framför mig. Men känner mig ganska lugn för tillfället. Vaknade med lite nackvärk och en lite mindre baksmälla, trotts att jag knappt druckit alkohol på hela sommaren. Det är väl all stress och nervositet som kommer lägga sig nu. Hoppas jag inte åker på något värre..
Usch, försov mig en halvtimme i morse så kände en lätt panik över min felpackade väska. Tänkte lite fel igår när jag bara tryckte ner mina kläder. Jag glömde bort mina skor! Jag måste ha något par till med mig upp så det blir att försöka göra en lite lätt ompackning nu på morgonen. Sedan äta frukost, duscha och göra sig klar, packa matsäck och värdesaker och ihop med datorn och bege sig ner mot stationen. Det borde jag väl hinna.. Nej, nu måste jag sätta fart här!

STHLM countdown

Jag är så nervös inför imorgon och kommande dagar att jag nu mår illa..
Ska ta en dusch strax och sedan packa klart min resväska. Sen är det inte mycket som återstår. Bara datorn som ska i sin väska och så ska jag bära ner mina högtalare. Then I’m ready to go.

STHLM countdown

Oh My Fucking God! Nu börjar det dra ihop sig.. Imorgon vid denna tid har jag lämnat Sölvesborg för ett tag i alla fall och drar mig upp mot Stockholm. Gud, jag börjar bli riktigt nervös över att jag ska glömma något viktigt. Jag har packat husgeråd, tagit fram de kläder jag använder mest, kopierat allt (?), och nu laddar jag min kamera och min mobil och sedan ska jag bara överföra ny musik så jag har lite att fördriva tid med på tåget. Usch, jag känner stressen och pulsen höjas nu. Fuck, måste sätta fart.
Dock börjar min oro om att bli sjuk i svininfluensan öka. All antibakteriell handdesinfektions sprit är slut på Apoteket så jag fick nöja mig med våtservetter. Dessutom börjar jag inbilla mig att jag har fått svårare att andas.. Jag vill inte läggas in på en sådan där anstallt med konstgjord lunga! Min oro börjar bli galenskap. Jaja, det löser sig nog. Jag antar att det är en vanlig förkylning som jag har på g, då halsen är lite lätt tjock. Har ju inga andra symptom.
Nej, dra mig baklänges. Nu måste jag börja fixa iordning allt. Ikväll ska jag klippa mig lite då mitt hår ser fördjävligt ut. Borde försöka hinna med en runda förbi farmor och farfar och mormor och morfar också, men det ser ut att bli lite tight.. Fuck! Dags att återgå till min packning och stryka saker på listor! Later.

STHLM countdown

Gud vad dagarna går snabbt nu. Jag hinner knappt tänka! Idag har jag i alla fall nästan packat klart min resväska. Imorgon ska den fyllas med nödvändigheter och sedan trycka ner extra kläder så jag har lite mer att välja på än de uttänkta kreationerna. Det blir oftast aldrig som man tänkt i förväg..
Annars så har dagen varit ganska lugn även om det är fruktansvärt hektiskt i mitt huvud! Förstår verkligen inte vart den här dagen har tagit vägen! Sjukt.. Jaja, nog om det. Jag träffade i alla fall Maria över 1,5 timmars lång promenad! Mycket trevligt!
Jag oroar mig över att jag ska glömma något extremt viktigt här hemma, t ex plånbok, tågbiljett eller något kvitto som jag behöver för att få nyckeln till mitt rum eller registrera mig på Konstfack. Jag har nog fortfarande inte förstått att jag faktiskt ska börja på Konstfack på måndag. Det är väldigt blandade känslor över hela konsthögskolegrejen och om jag gjort rätt inriktning. Men hur jag än lyckas arbeta inom konstnärliga uttryck så faller jag alltid tillbaka i det textila och det är där min sakkunnighet ligger. Så jag gör nog helt rätt. Funderar på att försöka söka mig in på Beckmans kvällsskola nästa år och läsa mode där några kvällar i veckan så jag får lite mer kunskaper inom tillskärning och modekonstruktion, eller om man hittar något billigare och bättre alternativ. För den biten vill jag komma åt! Gud, ens vägar är oändliga!

Hmm, jag undrar om jag kan prioritera bort några fler saker som finns nere på soffbordet. Det känns som om jag har alldeles för mycket med mig upp.. Mer än nödvändigt i alla fall. Måste försöka komma ifrån köp, slit och släng och satsa på ett liv utan materialism som huvudsyfte och satsa på ett mer bohème’t.
Jag kommer bergis missa tåget på fredag.. Överraskande nog så hade jag så pass mycket framförhållning att jag redan idag införskaffat matsäck!

NK COUTURE.

Från vänster: FASR, Filippa K, Ann-Sofie Back, Camilla Thulin, WHYRED, Louvisa Burfitt, HOPE och Lars Wallin.

Få vet idag att NK en gång i tiden rymde en äkta couturesalong. Men när varuhuset 1915 flyttade från de första lokalerna vid Stureplan till den nya, specialritade byggnaden på Hamngatan fick det Franska damskrädderiets exklusiva salonger en framträdande position i den storslagna byggnaden. 
       Under ledning av legendariske disponenten Kurt Jakobsson blev Franska damskrädderiet snabbt ett av Stockholms ledande modeetablissemang, med ryktet om att ha de skickligaste sömmerskorna och damskräddarna.

Den verkliga storhetstiden för NKs Franska inföll under haute couturens glansdagar på 1950-talet när modeskapare som Cristobal Balenciaga, Coco Chanel och Christian Dior angav tonen. 
       Men när Kurt Jakobsson tackades av 1966 gick också Franska damskrädderiet i graven. Måttbeställt och skräddarsytt hade blivit gårdagens nyheter. Under ungdomsrevolternas era blev det istället det nya fabrikstillverkade designermodet, eller prêt à porter-modet som satte trenden.NK välkomnar couturens renässans
Idag, nästan ett halvt sekel senare, har intresset för det unika och handskräddade vaknat till liv igen. Couturen har fått en renässans och NK har, troget grundaren Josef Sachs vision om ett varuhus i framkant som fungerar som en scen för sin samtid, bjudit in åtta av dagens svenska modeskapare att skapa ett högklassigt coutureplagg för idag, ur det egna varumärkets perspektiv. Där ser vi bland annat Filippa Knutsson, Ann-Sofie Back och Fifth Avenue Shoe Repair bestående av Astrid Olsson och Lee Cotter.
       Den 26 augusti avtäcks resultatet när de åtta exklusiva kreationerna premiärvisas på Kungliga Operan i Stockholm. För att sedan från klockan 12.00 den 27 augusti ta plats på NK. Var och ett av de unika plaggen kommer att kunna beställas i ett enda, måttsytt exemplar. Utställningen i Ljusgården vid entrén pågår till den 1 september.

Detta vill man inte missa! Är det fler än jag som t ex inte har möjlighet att gå på Operan ikväll så kommer plaggen visas upp igen på lördag på NK:s höstmodevisning. De kommer även finnas under uställning på NK fram tills den 1:a September.
De modeskapare som deltar i modevisningen är följande: Ann-Sofie Back, Filippa Knutsson, Fifth Avenue Shoe Repair (Astrid Olsson och Lee Cotter), Camilla Thulin, HOPE, Lars Wallin, Louvisa Burfitt och WHYRED.
För mer info besök: Operan och NK.

Kan könsmobbningen upphöra!

Den köns mobbning som Caster Semenya har fått utstå under Friidrotts VM är under all kritik! Tidningar har skrivit konstiga artiklar med diskriminerande rubriker.. Det har verkligen varit ett hån mot en vinnare i världsklass och man inser hur otroligt mycket jobb det är kvar queerpolitiskt. Jag tycker att rubriken på artiekeln på SvD talar för sig: Mobbingen av Semenya var VM:s värsta övertramp.

Friidrottens fåfänga lyste inte bara genom tjocka halslänkar och glittrande örhängen. Den visade sitt fulaste tryne på damernas 800 meter. Mobbingen av Caster Semenya var VM:s värsta övertramp.

DN skriver att Caster Semenya hyllades som en drottning när kom hem till Sydafrika på tisdagen. Runt tusen fans dansade och sjöng för att fira världsmästarinnans hemkomst och det är väl på tiden att någon hyllar henne för sin otroliga prestation istället för att kasta tomater på henne. Ord sårar ibland mer än vad ett vapen kan göra.
Provsvaren visade att Semenya har tre gånger högre halt av testosteron än vad som är ”normalt” för en kvinna.

Som argument för att Semenya skulle varit en man har följande påståenden förekommit i media: att hon redan i ung ålder valde byxor framför kjol, att hon har mörk röst och att hon ”springer som en man”. För att inte tala om de heteronormativa svinen till konkurrenter på banan. Mariya Savinova uttryckte följande argumentation i Semenyas könsmobbning: ”Just look at her”. Elisa Piccione, som hamnade på sjätte plats sa: ”These kinds of people should not run with us. For me, she’s not a woman. She’s a man.” Nu i efterhand vill man bara köra upp FUCK YOU-fingret i ändtarmen på dem! Jag hoppas innerligt att ALLA har lärt sig något av den pågående debatten och all uppståndelse kring Semenya. Acceptera och respektera andra människor innan man dömmer ut dem.
För mig har hon alltid varit en vinnare och skulle någon tagit från henne guldmedaljen så skulle jag gjort uppror! Är det en sådan konservativ syn på kön och ideal som vi vill ha i idrottsrörelsen?

Kanske börjar vi inse att motsatskategorierna/de binära kategorierna ”man” och ”kvinna” inte fungerar. Det finns vissa biologiska kvinnor som har mer testosteron än biologiska män. Faktiskt en hel del, det vet vem som helst som har åtminstone lite kunskaper om biologi. Om testet visar att hon är intersexperson (för hon har fitta och kan därför inte konstateras vara 100 procent biologisk ”man”), vart ska hon då tävla?! Och ska vi börja testa könstillhörigheten hos alla idrottare, för det är faktiskt inte så att de yttre attributen behöver visa om en är intersexperson eller inte. / Alexander Chamberland

Läs även: Trollhare och Chamberland.
Tidiagre inlägg: 1 & 2

STHLM countdown

Oj oj oj oj.. Nu är det redan tisdag och på fredag går tåget. Idag kan man säga att jag har det mesta ordnat och klart. Är ju det där med packningen men sådana saker löser väl sig självt?
Jag har betalat räkningar, skrivit ut kvitton på viktiga saker, betalt kåravgift,  fått papper från CSN (jag klarar mig året ut!), skrivit klart mina stipendieansökningar som nu ska postas, bokat tågbiljetter (vågade inte chansa på sista minuten då det inte fanns sista minuten på någon avgång imorgon! = 900 kr fattigare).. Ja, det var väl det.. Det känns i alla fall som om allt kommer gå vägen för tillfället. Även om stressen och ångesten är hög så börjar saker ordna upp sig. Förutom min beställning på CDON som kom idag. Ett skrivfodral var trasigt och en DVD var fel fast rätt film stod på följesedeln. Mycket dåligt.. och de har inte telefon utan bara mail.. Hoppas jag slipper bry mig om något och att de rättar till problemet snarast! Annars blir jag arg.
Annars ska jag packa hela dagen. Ner till (ville skriva nerom, men det är ju en sak som Stockholmare inte förstår så sådana lantisuttryck får jag lägga av med) tågstation och posta mina brev och hämta ut mina biljetter så jag har koll på sakerna. Wihoo! Saker går än så länge min väg.  STHLM here I come!

STHLM countdown

Foto: Jacob Granqvist

Här går det frammåt minsann!
Nu är nästan allt framplockat som ska med upp till huvudstaden. Dock återstår problemet med att försöka få ihop och ner allt i de små stackars väskor som jag valt ut. Jag skojar inte om jag kommer att se ut som en packåsna när x2000 rullar in på Hässleholms station. Nej, jag förstår inte hur det ska gå ihop.
Det svåra i att försöka vara så effektiv och prioritera t ex kläder och köksutrustning är att frågan ”kommer jag klara mig utan den här?” dyker upp hela tiden. Jag tycker ändå att jag har lyckats ganska bra och fått fram de kläder som jag använder mest och resten lämnar jag bara hemma. Någongång borde jag väl komma hem på besök så jag kan packa med mig ytterligare saker?
Oroar mig lite över min kommande bostad i form av ett rum i en korridor. Känns sådär lagom kul. Fuck, jag hade kunnat göra nästan vad som helst för att få en lägenhet. 3 miljoner någon? Vet inte om det hade varit bättre att bo såhär ute på Telefonplan vid Konstfacks entré och gjort det till en del av mina studier..? Kanske är möjligt. Jag ska undersöka saken på introduktionsdagen på måndag med Ivar. Jag och Ivar kommer verkligen bli sååå..

Celebrate with Madonna

Woho, snart kommer den efterlängtade skivan Celebration med Madonna! Bästa av det bästa!

Jerk off that cock sucker

Vad gör man egentligen när allt känns hopplöst?
Hela min sommar har verkligen varit en enda stor väntan och en jobbig väntan.
Väntan på att komma fram till vilken stad jag vill bo i.. Vilken skola jag skulle trivas mest på och få ut det jag vill.. Väntan på en bostad som jag inte kommer trivas i.. Dessutom har jag lagt upp massa planer i sommar som inte blivit av.. T ex följande: Resa till Göteborg och se Madonna: NEJ, Resa till Stockholm: NEJ, Se Fever Ray: NEJ, Åka till Paris: NEJ, Köpa lite nödvändigt ont på IKEA: NEJ, Shopping runda i Malmö: NEJ!.. NEJ NEJ NEJ.. En sommar har gått och jag har knappt gått upp ur sängen. Detta har nog varit en av de jobbigaste perioderna i mitt liv, än så länge. Men jag lyckades ta mig igenom dimman i alla fall och nu lämnar jag Sölvesborg för Stockholm om 4 dagar.. Hur fan ska det här gå?
Nog för att jag stressar upp mig för ingenting men denna stress som jag känt inför det här är något annat. Går inte riktigt att beskriva men det har varit tufft.
Minsta lilla sak blir till värsta stora grejen och något som jag inte kan släppa ur mina tankar. T ex alla kläder som jag sett men inte köpt. Jag hoppas att de kommer korsa min väg i Stockholm så jag kan köpa dem.. Hur kan man bli då besatt och uppslukad av något? Det är nog bara jag som lyckas med något sådant desperat konstigt beteende. Nej, man får helt enkelt bädda ner sig. Dra en handtralla och vara glad för att man lever.. vare sig man får den där assnygga tröjan eller inte.
Dessutom har jag ätit för mycket choklad för att ens orka bry mig om något annat än mitt illamående.